HEM Dharma-föreläsningar

Vart jag än reser, önskar jag alltid möta med människor då detta är så värdefullt. Ett av mina största åtaganden är nämligen att främja humanistiska värden. Jag tror att lycka på både individ- och familjenivå, eller om det så må vara på samhällelig eller nationell nivå, med andra ord en bättre framtid för mänskligheten, beror till sist på vår egen inre frid. Inre frid kommer huvudsakligen från ett varmt hjärta vilket jag anser vara ett av de viktiga humanistiska värdena. Sålunda försöker jag alltid att främja detta vart jag än reser. Individuellt engagemang kommer inte genom lagstiftning eller offentliga bestämmelser utan genom medvetenhet. Ju större medvetenhet om värdet av medkänsla, ett varmt hjärta, och när vi verkligen inser att ett varmt hjärta är värdefullt så kommer engagemanget automatiskt. Därför finner jag det alltid så oerhört viktigt att möta med människor, talas vid och dela med sig. Av egen erfarenhet så finns den slutliga källan till ens styrka inom oss själva. Ens självförtroende, entusiasm och sanna kraft kommer från vår inre styrka. På basis av denna kommer tolerans, förmågan att förlåta, etcetera automatiskt. Det är nämligen så att tolerans, förmågan att förlåta, etcetera är faktiskt tecken på styrka och inte svaghet. Våld är tecken på svaghet. Jag är därför mycket glad över detta tillfälle att kunna möta med så många människor och att vi kan dela med oss av våra gemensamma erfarenheter.  

Mitt andra åtagande är främjandet av religiös harmoni medan mitt tredje åtagande handlar om Tibet-problemet.  Jag säger ofta till människor att de två första åtagandena är på frivillig basis vilket betyder att jag åtar mig dem tills jag dör. Den tredje plikten eller åtagandet om Tibet-frågan är däremot inte nödvändigtvis frivilligt eftersom det huvudsakligen berör mitt ämbete som Dalai Lama.  Ännu viktigare för mig är det tibetanska folket och då särskilt de som bor i Tibet.  De har stor förtroende för mig och de har satt sitt hopp till mig, så jag har därför ett moraliskt ansvar.  Sedan 20-års ålder har jag varit mycket intresserad av demokratiska värderingar eftersom jag såg många brister i det gamla systemet och dess institutioner.  Så när vi blev flyktingar 1959 började vi samma år att arbeta för demokratisering. I ett officiellt uttalande 1969 sade jag att huruvida institutionen Dalai Lama skulle fortleva eller inte är upp till det tibetanska folket.  Det är inte viktigt om en institution som Dalai Lama fortlever efter att ha uppstått i en annan tidsepok under vissa omständigheter.  Fenomen kommer och går. Ibland har folk intrycket att institutionen Dalai Lama är den yttersta symbolen för Buddha-Dharma i Tibet vilket är helt felaktigt.  Det är bara en institution och denna institution Dalai Lama har funnits i cirka fem hundra år och då cirka 300 år som både ett spirituellt och världsligt överhuvud.  Buddha-Dharma har däremot funnits i mer än tusen år och kommer även att finnas i framtiden.  Om det tibetanska folket förblir en majoritet i sitt land Tibet så kommer buddhismen att finnas kvar men om tibetanerna blir en minoritet i sitt egna land då vet jag inte hur det blir.  Som ni förstår är institutionen Dalai Lama inte det viktiga.  I ett officiellt uttalande 1992 sade jag tydligt att när tiden är inne ska vi resa tillbaka till Tibet med visst självbestämmande.  Jag kommer då att lämna över all min rättmättiga auktoritet till den lokala tibetanska regeringen. Då blir jag inte längre det världsliga och spirituella överhuvudet.  Som förberedelse inför detta har vi sedan sex år redan val av det politiska ledarskapet [i Indien].  Sedan dess har min roll redan minskat och jag har mer fri tid vilket är bra.  Vart femte år äger val rum.  Det har ingen betydelse huruvida institutionen Dalai Lama är där eller inte.  Sålunda är det tredje åtagandet begränsat och inte på frivillig basis.  Med detta tredje åtagande vill jag uttrycka min stora uppskattning för era varma ord och vad ni har gjort för Tibet.  Beträffande mitt föredrag idag så har det ingenting att göra med varken Tibet-frågan eller religion utan handlar huvudsakligen om humanistiska värden.

Vår existens, känslor och erfarenheter är alla där och det är inte nödvändigt att bevisa något.  Vad är meningen med vår existens?  På ett djupare plan vet jag inte. I allmänhet finns det ingen orsak att bekymra sig så mycket över det.  Det omedelbara syftet med livet är att existera. Till och med plantor har en viss rätt att existera.  Vi människor är definitivt till för att leva. Då vi till skillnad från plantorna har känslor, erfarenheter, smärtor, lidande, välbehag och glädje så spelar de en viktig roll i vår existens.  När vi har en optimistisk inställning och är fräscha och hoppfulla, så blir vår kropp också frisk och därigenom kan vi leva längre.  Men att känna hopplöshet och vara totalt demoraliserad, sådana mentala inställningar leder istället till förkortade liv.  I värsta fall kan det leda till självmord.  Naturligtvis finns det ingen garanti för vår framtid utan vi lever bara på hoppet.  Vår existens dag för dag är baserad på hoppet om någonting bra i framtiden.  Därför tror jag att meningen med vårt liv är glädje.  Varje levande varelse har samma rätt att leva ett lyckligt liv och tack vare denna rätt och hopp har vår civilisation varat i flera tusen år.  Vi söker efter glädje och använder oss av olika metoder för att uppnå det.  I det 21:a århundradet är våra liv mycket förbättrade genom vetenskap, avancerad teknologi och uppfinningar.  Som följd har vi många bekvämligheter t. ex. elektricitet medan svårigheter såsom fattigdom och sjukdomar har minskat.  Även auktoritära styrelseformer såsom militärdiktaturer och enväldiga konungar har nästan försvunnit medan idéer om demokrati, rättssäkerhet och självbestämmande har trätt fram. Många länder som tidigare var under kolonialstyre har blivit självständiga och begreppet mänskliga rättligheter är nu universellt.  Nuförtiden tas slutligen ekologiska hänsyn. Allt detta är tecken på ett civiliserat sätt att tänka, ett civiliserat system och praktik.  Målet är ett lyckligt samhälle.  En av faktorerna i lycka är att vara jämställd och inte längre exploatera eller hota varandra.  Dessa är positiva utvecklingar.  Vi har nått det 21:a århundradet och i början av århundradet hade vi kriget i Afghanistan, nuvarande krig i Irak, även Kosovo i Europa och Darfur i Afrika och så vidare.  Allt detta tror jag är resultatet of tidigare försummelser på olika områden.  Trots vår civilisation händer fortfarande sådana ting.  Människans agerande ger sig även till känna när det gäller föroreningar, global uppvärmning, bristen på dricksvatten, etcetera.  Så vi måste fråga oss hur det kommer sig att det fortfarande finns så många problem kvar trots alla positiva utvecklingar.  Dessutom har vi befolkningsexplosionen med fler än 6 miljarder människor redan.  De stora ojämlikheterna i levnadsstandard mellan den norra och södra halvan av jordklotet är inte bara moraliskt fel utan ger även upphov till praktiska problem som vi måste åtgärda på ett bra sätt.  Om levnadsstandarden på det södra halvklotet höjs till den som råder på norra halvklotet så uppstår frågor huruvida resurserna är tillräckliga i form av vatten, energi, etcetera vilka är alla stora utmaningar. Sedan har vi den globala uppvärmningen som är en förskräcklig utmaning.

I grund och botten tror jag att många av dagens problem är våra egna skapelser förutom naturkatastrofer som är något helt annat.  Men även i sistnämnda kategori anser vissa vetenskapsmän att den globala uppvärmningen är resultatet av våra koldioxidutsläpp och okontrollerade skogsavverkningar.  Så även naturkatastroferna har inslag av mänsklig påverkan.  Eftersom många problem är våra egna skapelser så betyder det rent logiskt att vi kan åtgärda dem, kanske inte helt stoppa dem men åtminstone minska dem i framtiden.  Om vi nu skulle lägga hela ansvaret på teknologin, så tror jag dock inte att problemen kan bli lösta.  Teknologin är enbart ett verktyg och resultaten beror på oss människor som användare.  Om vi använder teknologin och vetenskapen på ett rätt sätt så blir det bra, men om vi använder den på ett destruktivt sätt så går det åt det hållet.  Ta exemplet med kärnkraften som är mycket kraftfull men neutral till sin natur.  Om vi använder den på ett konstruktivt sätt med säkerhetsarrangemang blir det bra men om den används på ett destruktivt sätt leder den till ofantlig förstörelse.  Så vi kan inte förvänta oss att svaren till problemen ligger i externa medel.  På samma sätt vore det helt fel om allt vårt hopp för ett lyckligt liv var baserat på externa medel.  Externa medel och metoder är visserligen viktiga när det gäller vår lycka och glädje men slutligen beror det på vår egen mentala inställning.

Engagerade människor idag och särskilt ledare vill inte avsiktligen skapa problem eller se lidande, men ganska ofta istället för att lösa problem så leder deras handlingar till fler problem.  Hur kommer det sig?  Jag tror att det är på grund av ett gap mellan verkligheten och vår mentala inställning eller verklighetsuppfattning.  Det finns ett gap särskilt när det gäller äldre människor som jag i vår generation.  I vårt sinne är allting mer eller mindre bestämt och vi tvingar vår syn på verkligheten.  Vi kan inte se verkligheten på grund av våra bestämda uppfattningar och skapar istället vår egen verklighet.  Följden blir att det uppstår ett gap mellan verkligheten och vår uppfattning av den.  När våra handlingar sedan baseras på denna verklighetsuppfattning som är vår egna mentala projektion, så blir vår ansats orealistisk och inte i överensstämmelse med verkligheten.  Ett klart exempel är problem som terrorism då vissa människor fortfarande tror att våld är motmedlet för att eliminera problemen.   Jag tror att det är mycket svårt att uppnå det.  Vi har våra erfarenheter från förra århundradet med första och andra världskriget, Koreakriget osv. då fienden sågs som någon yttre företeelse och efter förgörandet av denna fiende kunde man säga sig ha segrat.  Men sådan är inte verkligheten längre utan nu är världen starkt integrerad där vi är djupt beroende av varandra i den globala ekonomin och ekologin.  Detta är en ny verklighet.  Under sådana omständigheter blir användandet av våld och förgörandet av andra vår egen förgörelse.  Naturligtvis är terrorism det värsta slaget av våld och det är svåråtkomligt.  Så när den 11:e september inträffade skrev jag dagen därpå ett brev till president Bush som jag känner personligen och uttryckte mina kondoleanser, beklagande och sympati till honom och till alla familjer som hade förlorat anhöriga.  Jag uttryckte också min förhoppning att motåtgärderna till denna otroligt stora tragedi skulle ta icke-våldsamma former.  Men motåtgärderna som de förlitade sig på var våld och styrka.  Jag tycker fortfarande om president Bush trots att jag inte alls håller med om hans förda politik.  Som person är president Bush mycket vänlig och rak på sak, till skillnad från andra politiker som kan vara reserverade och svåra att kommunicera med. Det är lätt att kommunicera med president Bush och han har en enkel stil, vilket jag gillar.  Sedan dess har många olycksaliga händelser inträffat och många människor dödade.  Vid många tillfällen har jag varnat att om problemet med terrorismen hanteras på fel sätt så förvandlas en Bin Laden idag till kanske tio eller hundra kommande Bin Ladens.  Människans hat och hämndbegär är mycket farliga.  Nuförtiden kan en eller två individer utföra terroristiska handlingar som ställer till enorm skada liksom det nu inträffade, så det är viktigt att vi vidtar långsiktiga åtgärder. Jag tror att det förra århundradet var det viktigaste i människans historia. Det var ett århundrade med våld och blodsutgjutelse som inte ledde till någon fredlig värld utan ett otal komplikationer inklusive dödandet finns kvar än idag, så nu måste vi finna andra vägar att angripa problemen.  En sådan annan väg är dialogen när man tar hänsyn till andras intressen och rättigheter.  I försoningens och kompromissens anda försöker man att finna ömsesidigt godtagbara lösningar, vilket är själva meningen med dialogen.  Så låt nu det 21:a århundradet bli dialogens århundrade. 

Trots om man har en uppriktig motivation och en positiv målsättning så leder felaktiga metoder till att problemen ökar snarare än blir lösta.  Nuförtiden upplever olyckligtvis många muslimska grupper i olika delar av världen ett visst obehag.  Sedan händelsen den 11 september har jag som en buddhistisk munk blivit en försvarare av islam. Var jag än föreläser brukar jag säga till publiken att det är helt felaktigt att generalisera och säga att alla muslimer är militanta efter att några av dem har uppfört sig illa.  Sådana generaliseringar är mycket olyckliga.  Det finns de som uppför sig illa bland buddhisterna och även bland de tibetanska buddhisterna såväl som bland de kristna, judarna och hinduerna.  Det har alltid funnits människor som har uppfört sig illa överallt.  Jag är ganska säker på att även när Buddha levde fanns det redan där de som uppförde sig illa.  Så att generalisera några människors illa uppförande till det av en hel grupp är helt befängt och skapar bara större avgrunder mellan oss.  Ibland skrivs böcker om motsättningar och kamp mellan islam och västerlandet, vilket är mycket farliga förklaringar och inte alls bra.  Jag känner muslimer i Indien, Pakistan, Indonesien, Arabvärlden och Europa och olika miljöer påverkar vårt sätt att tänka.  Miljön och omgivningen har verkligen stor betydelse.  Så låt oss nå ut till våra muslimska bröder och systrar för att så småningom förändra atmosfären och minska antalet människor som uppför sig illa.  Det är den enda lösningen på problemet. 

Europeiska unionens (EU) huvudkontor i Bryssel är placerat alldeles för långt åt väster och borde flyttas till Centraleuropa, till någonstans i Polen. Andan av EU är alldeles förträfflig, verkligen fantastik och jag lovprisar alltid den. Jag brukar säga att EU är förebilden för vår framtida värld.  Det börjar med en union här och en union där och slutligen blir det en världsomfattande union.  Det är vår framtid.  Beträffande den fransk-tyska föreningen så kommer jag att tänka på min tyska lärare som var professor i kvantumfysik.  Eftersom han gav mig några lektioner i kvantumfysik så betraktar jag honom som min lärare och han är min enda europeiska lärare.  När han förklarade för mig så lyssnade jag och jag verkade förstå något, men så fort som lektionen var över glömde jag bort allt.  Det betyder att det var en fantastisk lärare men en hopplös elev. Min lärare berättade en gång för mig att i hans ungdom var fransmännen fienden i tyskarnas ögon och likaledes vara tyskarna fienden i fransmännens ögon.  Han sade att det inte längre fanns några sådana känslor utan nu var de goda grannar.  Jag har också frågat några europeiska ungdomar om deras inställning till sina grannar och de svarade att de är goda grannar.  Jag tycker att det verkligen är ett positivt tecken.  Så nu hoppas jag att denna styrka i föreningen ska komma att omfatta alla medlemsstaterna av EU.  Det är väldigt viktigt att styrkan i föreningen blir en garanti för att inga fler krig kommer att utkämpas mellan medlemsstaterna.  En annan av mina drömmar som jag uttryckte i EU-parlamentets utrikesutskott i Strasbourg är att NATO:s huvudkontor borde slutligen flyttas till Moskva, vilket är mycket viktig. Sovjetunionen kollapsade och Ryssland är ett enormt land med stora energikällor och en lovande framtid, men tyvärr finns det fortfarande spår av det kalla kriget i deras medvetande.  Jag tror inte att något land i väst tänker anfalla Ryssland och Ryssland är i princip på väg mot demokrati och ett öppet samhälle.  Vi måste ge dem alla faciliteter för att stärka den processen och kan inte förvänta oss att demokratiska institutioner kan förverkligas inom enbart några år, eftersom det vore orealistiskt och det kommer att ta tid. Det gagnar inte heller att ytterligare kritisera en sådan nybliven demokratisk nation utan det är viktigare att stödja den istället. I framtiden måste Ryssland bli en del av EU och för att minska deras rädsla borde NATO:s huvudkontor flyttas till Moskva.  På så vis tror jag att klimatet på hela den europeiska kontinenten kommer att förändras.  Jag tror att det är viktigt och det är också min dröm. Jag har uttryckt dessa tankar på många ställen naturligtvis utan direkt ansvar men som en person som verkligen bryr sig om hela mänskligheten.  Den europeiska kontinenten var en gång en kontinent som uppförde sig mycket illa. Imperialism, kolonialism osv. kom från denna kontinent med maximal exploatering av Afrika, Asien och Latinamerika.  Så ni uppförde er riktigt illa men samtidigt fann denna kontinent demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättligheter, religionsfrihet och rätten till självbestämmande, vilket är alla fantastiska idéer.  Jag överdriver inte. I vissa länder på andra kontinenter förs en ständig kamp för vardagstillvaron. Tänk därför i ett bredare perspektiv och glöm bort gamla fiendskap.  För istället samman folk och bli en god förebild för den övriga världen. I Afrika och Latinamerika strider man i inbördeskrig och allt dödandet är så dumt, medan ni i Europa är fortfarande mentalt delade vilket inte är bra. 

Jag kommer separationen under det kalla kriget då Tyskland och Berlin vara delade i väst och öst.  Då var ni ständigt rädda för östblocket och deras kärnvapen.  Nu är denna rädsla helt borta och Berlinmuren föll men inte av våld utan av en folklig fredsrörelse.  Sålunda tror jag att Tyskland som ett starkt centraleuropeiskt land kan spela en större och aktivare roll med dessa idéer och jag tar friheten att påtala detta.  Efter min avfärd om några dagar om ni tycker att det är ett intressant förslag, fundera vidare men glöm annars bort det. 

Skillnaden mellan våld och icke-våld

Den verkliga skillnaden mellan våldsamma och icke-våldsamma handlingar står att finna i vår motivation och inte i själva handlingen.  Vissa handlingar förefaller vara icke-våldsamma men är i själva verket våldsamma t. ex. om ens motivation är att fuska, exploatera, dra fördel av andra eller på annat sätt tillfoga skada.  Även om vi då använder oss av vänliga ord och gester så är det i princip våldsamma handlingar. Om man däremot med uppriktig omtanke använder hårda ord eller i vissa fall till och med tar till fysiska handlingar för att stoppa andra från att begå fel så är det i princip icke-våldsamma handlingar eftersom vår motivation är att hjälpa dem.  Om någon individ eller grupp av människor begår illgärningar bör vi använda oss av alla möjligheter och då inget annat alternativ står till buds, måste vi även använda barska metoder.  Det beror alldeles på vår motivation. 

Budskap till det tibetanska folket

Jag uppmuntrar dem alltid att hålla andan uppe trots deras många svårigheter.  Jag tror faktiskt att andan hos tibetanerna i Tibet är mycket god och speciellt stark bland de unga.  Jag uppmuntrar dem att koncentrera sig på sina studier och bli experter inom olika områden såsom vetenskap, teknologi, medicin, juridik, ekonomi och ekologi.  Jag betonar vikten av att förstå vad buddhismen egentligen betyder.  Det har inte bara att göra med gammaldags bön-flaggor och bön-hjul utan buddhister använder sitt intellekt maximalt, vilket leder till nya övertygelser som transformerar våra känslor. Detta är den buddhistiska vägen.  Det är viktigt att studera mer om det verkliga buddhistiska konceptet.  Så mycket vill jag säga till dem.

Religiös harmoni

Som jag nämnde har världen blivit mindre och blivit som en enhet – en planet med många raser, kulturer och religioner.  Förr i tiden levde människor av olika traditioner och religioner isolerade från varandra.  Hinduer fanns i Indien, muslimer i Arabvärlden, kristna i Europa (även om trons ursprung var Mellanöstern), buddhister i Sydostasien, Tibet, Kina och Mongoliet medan judarna var utspridda överallt och slutligen fann sin ursprungsplats som nu kallas Israel.  I det förgångna då vi var isolerade från varandra fanns det inte mycket interaktion eller kontakt.  Nuförtiden har världen blivit som en enda enhet, ett samhälle genom ekonomi, utbildning, turism och informationsteknologi som är tillgänglig överallt.  Nu är nära kontakter mellan olika traditioner av största vikt.  I moderna Hamburg med en mångfald av kulturer och religioner verkar ni vara mycket aktiva på detta område, vilket är helt underbart.  Med er skulle jag vilja ta upp något om religiös tro som verkar motsägelsefullt, begreppet av en religion och en sanning mot flera religioner och flera sanningar.  Hur löser vi detta?  Så kallade fundamentalister kan ha en rad olika bevekelsegrunder såsom ekonomi och maktanspråk, vilket motiverar dem att manipulera sin religion, men ibland tror de verkligen att deras religion är den slutgiltiga sanningen och att alla andra religioner är påhitt.  Allt detta skapar problem så vi måste finna en lösning på motsägelsen av en religion och en sanning mot flera religioner och flera sanningar.  Religion är i allmänhet en personlig angelägenhet och därför är det ur en individs perspektiv mycket relevant med en religion och en sanning.  I mitt fall är jag buddhist och den lämpligaste religionen för mig är buddhismen som sålunda är en religion och en sanning för mig.  Men för min kristna vän, judiska vän, muslimska vän, hinduiska vän och andra religionsutövare finns där andra religioner och andra sanningar, vilket är en realitet som vi måste acceptera och vi kan inte tvinga vår syn på andra då styrkan i verkligheten är så mycket kraftigare än ens egen syn.  Alltså är det ur flera folks och samhällens perspektiv flera religioner och flera sanningar som är relevanta.  Individen ska vara trogen sin egen religion och sanning men måste samtidigt respektera alla andra religioner eftersom de storligen gagnar våra bröder och systrar.  Så jag beundrar och respekterar verkligen alla andra traditioner såsom kristendom, islam, hinduism, janaism och judendom, och bland mina vänner finns det kristna som betraktar mig som en god kristen. En av mina vänner i Australien som är en kristen präst presenterade mig vid ett offentligt föredrag och beskrev mig som en god kristen.  När jag träffade honom gången därpå så sade jag att ser honom som en god buddhist.  Det är helt okej.  Jag utövar alla de viktigaste utövningarna i kristendom såsom kärlek, medkänsla, förlåtelse, tolerans och självdisciplin. Ur filosofisk synvinkel finns det emellertid stora skillnader.  Jag ser lagen om orsak och verkan medan de ser en absolut sanning i form av en gud och skapare, men detta är som sagt var på en annan nivå.  Vissa av mina kristna vänner lär sig inte bara meditation, medkänsla och förlåtelse utan försöker även att förstå buddhisternas koncept av ömsesidigt beroende och tomhet. Då brukar jag skoja med dem och säga att det är buddhisternas ensak och inte deras.  Om vi lämnar filosofiska skillnader åt sidan, så är våra grundläggande utövningar desamma och det finns alltså ett sant andligt broder- och systerskap.  Så detta är essensen av religiös harmoni. Från detta perspektiv har jag arbetat för religiös harmoni under mer än tjugo år. Jag är mycket glad över arrangemanget av detta möte.  Tack!

HEM