Idag ska jag tala om meningen med livet och upplevelsen av döden ur ett positivt perspektiv, vilket är synnerligen viktigt i våra liv. Alla människor oavsett nationalitet, språk, kultur eller religion, både rik och fattig, både lärd och obildad, så önskar var och en sig frid och glädje samt att undslippa lidande. Det råder inget tvivel om detta. Även när vi av okunnighet förstör vår glädje så gör vi det i vår strävan att uppnå glädje. Även när vi av okunnighet uppsöker lidande så gör vi det i vår strävan att undslippa lidande. Vi anstränger oss så hårt och arbetar så idogt i våra liv för att uppnå glädje och undslippa lidande. Skillnader i kultur, trossystem och utbildning gör att vi söker oss fram på olika vägar, materialistiskt eller spirituellt, introvert eller extrovert. Men i grund och botten så är meningen med livet detsamma – att uppnå glädje och undslippa lidande.

Detta förklarar varför teknologiska framsteg åtföljs av nya uppfinningar som utvecklas för att bringa oss glädje och göra våra liv bekvämare och mer fridfulla. Modern teknologi gör det möjligt att mäta och åka ut i den yttre rymden. Vi försöker utforska den yttre rymden så mycket vi kan trots att det inte finns någon ände på detta. Vi vill ta reda på vad som finns där – en annan planet, ett annat ställe samt vilka ting och varelser som existerar där. Vi önskar bättre kunna behärska den yttre rymden för att säkerställa vår frid och glädje. Datorer kan göra så mycket men det finns fortfarande ingen ände på hur teknologin kan utvecklas för att få ännu bättre och mer meningsfulla liv. Medan vi är så upptagna med att utforska den yttre teknologin och yttre fenomen glömmer vi att utforska vår inre mentala teknologi. Kvaliteten på vår inre mentala teknologi är omätbar och oändlig liksom rymden. Vi fortsätter projicera och utforska utåt men vi glömmer att det är sinnet som har utforskat och skapat alla dessa teknologier. Vi förlorar känslan av mental kvalitet. För att lära känna vårt sinne behöver vi inte åka någonstans. Det finns inom oss, sådan omedelbar närhet och ändå är vi ovetandes. Vi värderar andra ting, andra människor och teknologier men vi har ingen aning om hur vi ska värdera vårt sinne.

Låt mig berätta lite om Buddhas liv, om den historiska person som levde och undervisade i Buddhism för mer än 2500 år sedan. Buddha föddes som en prins med namnet Siddhartha. Hans far var en mycket mäktig kung som regerade ett stort rike i norra Indien. Siddhartha levde i kungariket tills han blev 29 år gammal. Hans far stödde honom och såg till att han hade ett perfekt liv. Han hade allt som han behövde – ett mycket vackert kungarike, ett bekvämt ställe med gott sällskap, släktingar, tjänstefolk och all möjlig uppassning. En dag såg han en gammal person som inte kunde se eller gå bra och vars händer darrade. En annan dag såg han en sjuk man med kroppen full av smärta. Mannen var helt besatt av smärtan både fysiskt och mentalt. En annan dag såg han en död person som bars ut på gatan. Familjen och vännerna grät, slog sig på bröstet och bad den döde att inte lämna dem. När Siddhartha såg allt detta vaknade han upp. Han hade många frågor. – "Vad är det som händer? Vilka är dessa personer? Vad håller de på med? Vad upplever de och varför? Jag har aldrig sett något sådant tidigare. Vad rör det sig hela om?" Han sammankallade många lärda män och ministrar för att ställa dessa frågor till dem. Deras svar var att varje person måste individuellt gå igenom dessa upplevelser. Varje person oavsett om han eller hon är utbildad eller outbildad, rik eller fattig, så måste var och en som har fötts till denna värld gå igenom dessa upplevelser på egen hand. Vi kan inte förneka dessa upplevelser. Siddhartha var mycket rörd av vad han hade sett och insåg att han inte bara kunde förbli i det vackra palatset och njuta av det behagliga livet. Det fanns så många människor som förlitade sig på honom. Vad kunde han hjälpa dem med? Vilken förmåga hade han för att kunna hjälpa dem? Inte bara det utan även när han själv skulle gå igenom dessa upplevelser, skulle han då ha visdom och förmåga att kunna möta dessa utmaningar på ett positivt sätt? Många allvarliga frågor kom till hans sinne och han visste inte svaren. "Det är inte nog att vara fäst vid detta vackra palats med allt det vackra folket. Jag måste finna svaren." Av detta skäl avsade han sig hela kungariket. Han lämnade riket inte utav svaghet eller själviskhet utan utav stor medkänsla och stor visdom. Utav stor medkänsla för att han ville hjälpa alla att gå igenom dessa svåra situationer och omständigheter. Utav stor visdom för att det skulle behövas en speciell teknik och metod för att möta dessa utmaningar. Under sex år genomgick han stora vedermödor ibland till och med utan mat och kläder, men han kunde inte finna några fullständiga svar. Då tänkte han att i kungariket med all dess bekvämlighet, rikedom och lyx hade det inte funnits något svar på hur man kan befria sig från lidande och inte heller nu efter stora vedermödor utan mat och kläder fanns det något svar på hur man kan befria sig från lidande och finna glädje. Så vad var egentligen lösningen? Han undersökte, granskade och insåg att lösningen fanns att finna i sinnet. Sinnet är det största mysteriet. Sinnet finns inom oss men ändå vet vi inte hur det ser ut eller dess inneboende natur. Vi kan inte bedöma eller ha någon kontroll över vad vi gör. På morgonen är vi kanske glada och fridfulla, men på eftermiddagen kan vi vara helt annorlunda och i ett helt annat mentalt tillstånd. Alltså är det mycket viktigt att lära känna vårt sinne. När vårt sinne inte är upplyst, när vi inte känner vårt eget sinne även om vi äger hela världen och hela universum så finns det ingen glädje och ingen frid. Det betyder inte att vi inte ska ha mat och kläder. Det betyder inte att vi inte ska ha något alls. Vi kan ha vad som helst men om vi inte känner vårt sinne kan det inte bringa fullständig glädje och frid. Av denna anledning satte sig Siddhartha under Boddhi-trädet med hängivenhet och lovade sig själv, "Tills jag inser sinnets fullständiga natur ska jag inte träda ur min meditation eller stiga upp från denna plats även om min kropp skulle upplösas eller sönderfalla i många delar!" Med sådan stark hängivenhet och kraftfullt sinne satt han och mediterade och uppnådde insikt om sinnets fullständiga natur. I den stunden blev han kallad Buddha, den som har uppnått det upplysta tillståndet.

När vi sover är vi som döda och vi vet inte vad som händer runt omkring oss och vi är inte medvetna. På liknande sätt när vi är i ett tillstånd av okunnighet vet vi inte vad vi gör. Vi tror att vi gör saker på ett skickligt sätt men i verkligheten är det ofta tvärtom. Vi önskar att ha glädje men vi förstör vår egen glädje. Vi önskar att befria oss från lidande men vi jagar istället efter mer lidande. Allt detta på grund av okunnigheten inom oss. Men vårt värdefulla människoliv har all förmåga och förutsättning för att fullständigt vakna upp ur detta tillstånd av okunnighet och avsluta allt lidande. Alla orsakerna till lidande kan renas och förvandlas med hjälp av de värdefulla Dharma-lärorna (Buddhas läror). När Buddha uppnådde den fullständiga upplysningen, Buddhaskap, undervisade han De Fyra Ädla Sanningarna. Han sade, "Detta är lidande och vi bör alla veta det." Å ena sidan är lidande något som vi inte önskar men å andra sidan är lidande något mycket viktigt för vår utveckling. Utan lidande skulle vi inte vakna upp. Lidande ger oss antydningar och tecken. Det ger oss möjlighet att granska lidandet, undersöka dess orsaker och hur man kan fullständigt undvika lidandets orsaker. Det var därför som Buddha sade att vi bör känna till lidande och vara medvetna om lidande. När vi känner till lidande finns det ingenting mer att veta. Men om vi inte vet vad lidande egentligen är och trots vår önskan att befria oss från lidande kommer vi bara att jaga efter mer lidande. Vetskap om lidande, orsakerna till lidande och hur man kan undvika lidandets orsaker är stor visdom. Med denna insikt övar vi steg för steg helhjärtat och tålmodigt. På detta sätt lär vi oss hur vi kan vara uppriktiga mot oss själva. Annars förstörs vi av oss själva. Först måste vi emellertid se på lidande och acceptera det. Om vi inte accepterar lidande kommer även det minsta lidande att bli ett stort lidande. Å ena sidan är lidande mycket negativt, inte önskvärt och ingen bör ha lidande. Men å andra sidan för att uppnå Buddhaskap, fullständig upplysning, är lidande mycket användbart och till stor hjälp. Jag är säker på att det finns många utövare som är bättre fokuserade i sin meditation när de möter lidande medan de glömmer bort att meditera när allting går bra. Varje levande varelse önskar att ha glädje och undslippa lidande. När vi odlar och utvecklar tanken som uppriktigt önskar att alla levande varelser må ha glädje och bli befriade från lidande kallas det för den ofantliga medkänslans sinne, Boddhicitta. Ofantlig medkänsla är den verkliga källan för frid, oräddhet och mod. Ofantlig medkänsla hjälper oss att öppna upp vår potential och komma närmare vårt sinnes natur. Jag är säker på att du har hört hur framstående Boddhisattvor med oövervinneligt mod hjälper och gagnar andra levande varelser. Det oövervinneliga modet kommer från ofantlig medkänsla. Sinnets natur är oändligt såsom rymden utan några gränser. När vi inte inser detta blir vi trångsynta och begränsade. Vårt sinne är fördunklat och förvirrat av ett självcentrerat ego, fästande vid det som behagar, hat, ilska och känslor som bjuder in ytterligare lidande. De är liksom en slöja som täcker sinnes sanna natur eftersom vårt sinne inte har något ego, fästande, ilska eller hat Ego, fästande, hat o.s.v. är bara ovanor. Ego är något som vi skapar och vi sätter stort värde på och tar väl hand om detta något som egentligen inte existerar. Av den orsaken lider vi. Om det verkligen vore någonting som existerar borde vi inte lida. När frid och harmoni råder känner vi oss så behagliga till mods. I det ögonblick som ilska, hat eller våld uppstår känner vi obehag. Detta visar att de inte är förenliga med sinnets natur. Sinnets sanna natur har inte det som fördunklar och förvirrar. Således för att avtäcka sinnets fullständiga och sanna natur måste vi rena och förvandla de ovanor som fördunklar och förvirrar medan själva sinnet inte behöver renas eller förvandlas. Under en bra lärares vägledning är meditationsövningar ett sätt för att rena och förvandla ovanorna. Vi behöver anstränga oss för att koppla av och lära känna vårt sinnes sanna natur. När vi inser sinnets natur uppnår vi fullständig frihet. Därför är stor visdom och medkänsla de viktigaste teknologierna inom oss som vi kan använda för att fullständigt befria oss från lidande. Detta var en kort utläggning om hur vi kan uppnå ett meningsfullt liv.

Upplevelsen av födsel, åldrande, sjukdom och död gås igenom av alla människor, inte bara av några få. Vi kan inte förneka det. Att förneka hjälper oss inte att befria oss från lidande. Vi måste utforska och förstå vad vi kan göra och hur vi kan möta lidande positivt. Till exempel när en läkare undersöker en patient som har ett problem måste läkaren ta reda på symtomen och orsakerna till sjukdomen. När läkaren förstår problemet väl kan han ordinera en bra medicin. Om läkaren inte vet någonting alls om patienten så kan han inte heller ordinera någon medicin. På liknade sätt om vi vill veta hur vi kan befria oss från lidande när vi dör måste vi först lära känna döden. Döden är en bra möjlighet för att befria oss från lidande och att uppnå upplysning. I följande korta berättelse är det två stora mästare som diskuterar undervisning, upplevelser o.s.v. Den ene mästaren frågade då den andre, "Eftersom du är en erfaren utövare och en framstående lärare så har du kanske någon speciell metod för att inte behöva uppleva döden. Var vänlig och visa mig metoden." Den andre mästaren svarade, "Du skulle inte ha fötts. Du skulle inte vara här alls. Du skulle inte ha skapat karma. När du väl har fötts så måste du en dag dö. Detta är oundvikligt." Allmänt talat är födseln och döden såsom våra dagliga upplevelser; på morgonen när vi vaknar upp är det liksom födseln och när vi somnar är det liksom döden. I sömnen är vi inte medvetna. Vi vet inte vad vi gör. Nästa dag när vi vaknar upp på morgonen kommer vi kanske ihåg några drömmar men det är allt.

Senaste uppdatering: 2003-01-01