av Vördade Khenchen Konchog Gyaltshen Rinpoche

den 21 august,1997

Stockholm, Sverige

Texten är nedskriven och redigerad av Zabrina Leung och översatt av Annika Björklund

Det finns många olika sätt att förstå ämnet meditation. En del tror att meditation betyder att sluta ögonen och inte tänka på någonting, tömma sinnet och därigenom få en lättnad från sina problem. Om man inte är helt upplyst så har alla, även den mest framgångsrika affärsman eller politiker problem eller negativa tankar. Buddhistisk meditationsutövning är en speciell teknik för att eliminera negativa tankar och förvirring - inte bara tillfälliga lättnader. Meditationsutövningen behöver inte vara kopplad till religion och man behöver inte nödvändigtvis sitta när man mediterar. Man kan meditera var som helst, när som helst eller hela tiden. Den stora yogin Milarepa sa: "Jag mediterar medan jag går, medan jag äter och medan jag sitter. Jag önskar att alla levande varelser kan göra så." Meditation betyder att vara här och nu med sinnet. Den mesta energin och tankarna använder vi för att tänka på det förflutna och på vad vi ska göra i framtiden. Som ett resultat av detta har vi svårt att koncentrera oss på vad vi gör i just denna stund, vare sig vi läser en bok eller ber en bön. När du mediterar, så var närvarande med ditt sinne. Kroppen ska vara där stolen är och sinnet ska vara där kroppen är. Sinnet ska vara avslappnat. Att vara avslappnad betyder att vara närvarande i stunden. När sinnet är i nuet så är det mycket effektivt. Vare sig vi läser eller planerar så kommer vi att förstå eller organisera allting mycket precist. I buddhistisk filosofi så är det slutgiltiga målet för meditation att bli helt fri från samsaras lidande och att nå upplysning. Stor mental kapacitet och förtroende behövs för att uppnå det. Analytisk meditation och stillhetsmeditation är två grundläggande och hjälpsamma meditationsmetoder som kan praktiseras av alla. Att utöva analytisk meditation betyder att undersöka hur saker förhåller sig universellt.

Först mediterar man på det värdefulla mänskliga livet. Det är värdefullt för att det där finns möjlighet att transcendera och rena alla negativa tankar, vanföreställningar och uppnå den fulla upplysningens kapacitet. Det finns människor som känner sig så deprimerade och håglösa att de inte tar sig för något. Depressionen orsakar stora hinder för vårt välbefinnande och vår glädje. För att övervinna det riktar vi oss mot de högsta kvalitéerna och möjligheterna i vår hjärna och i livet. Närvaron av Buddhanaturen och upplysningens frö genomsyrar alla varelser, särskilt människan. Eftersom detta frö finns inom oss, om vi anstränger oss tillräckligt, har stor hängivenhet och tålamod, så kan vi definitivt frigöra oss helt från samsaras lidande och uppnå upplysning. Det är bara en fråga om tid. Så gläds och uppskatta ett sådant tillfälle. Detta värdefulla liv är redskapet, den grundläggande orsaken för att uppnå Buddhaskap. En bidragande orsak för att uppnå denna fantastiska kvalité, är att ha en andlig mästare som hjälper oss att förstå och som guidar oss på vägen.

För det andra, meditera på alla tings förgänglighet. Vi måste göra stora ansträngningar själva. Vi upptäcker inom oss obeständighet, förgänglighet och tingens tillfälliga natur. På ett sätt så kan det verka deprimerande eftersom vi alla åldras. När vi är speciellt bundna till någon så vill vi inte att det ska förändras, men saker förändras även om vi inte vill och det kan verka deprimerande. Å andra sidan så medför det en stor positiv möjlighet, just genom att allt kan förändras och genom att alla negativa tankar kan renas och alla dåliga vanor tas bort. När vi är deprimerade känns det som om allt är konkret och inte kan förändras, då finns det inte mycket hopp kvar. Man kan vid detta tillfälle tänka på förgängligheten, att allt förändras, det är bara en fråga om tid. Vi lever alla inom förgängligheten vare sig vi är medvetna om det eller inte. Därför ska man inte fästa sig vid det förflutna eller vid framtiden. Det förflutna är förflutet, allt är förgängligt och tillfälligt av naturen. Att klänga fast vid eller kräva det som har varit ger oss ingen fördel i nuet. På samma sätt har inte framtiden varit ännu så det är ingen idé att föregripa den. Vi ska arbeta så uppriktigt och uthålligt som vi förmår i nuet. Vare sig vi upplever glädje eller lidande är det i detta ögonblick. I nästa stund blir det ett minne. Klockan tickar varje stund, även vårt klängande och alla våra band till det förflutna passerar. Inte ett enda ögonblick kan stanna kvar i ögonblicket. Titta på dess väsen och meditera på detta sätt. Milarepa som var en stor tibetansk yogi mediterade alltid på förgänglighet. Denna stora yogi flyttade ofta från plats till plats och åt vid den tiden bara nässlor. Eftersom han behövde ett lerkärl att koka nässlorna i så bar han alltid med sig ett vart han än gick. En dag gick han från ett ställe till ett annat och på vägen snubblade han på en sten och kärlet gick sönder. Han blev då helt medveten om förgängligheten. Kärlet var det enda han hade och det gick sönder. Det symboliserar att alla sammansatta fenomen är förgängliga till sin natur och att allt kan hända när som helst. Han satte detta i relation till det värdefulla livet som är så skört, livskraften hos alla levande varelser är förgänglig som en bubbla. Ingen vet när vi ska dö. Så han sa till sig själv, "Om jag arbetar för meningslösa världsliga ting eller aktiviteter i detta liv så kommer jag inte att gå bortom lidandets orsaker. Nu måste jag göra stora ansträngningar att praktisera Dharma". När kärlet gick sönder gav det Milarepa mäktiga lärdomar av förgänglighet vilka gav honom kraft i sin utövning.

Det fanns en gång en stor mästare som mediterade i en grotta. Framför grottan växte en stor buske som var i vägen när han skulle passera in och ut. "Det är så svårt att komma ut så jag kanske skulle ta och hugga ner busken" tänkte han, "Men jag är ju redan ute så varför skulle jag göra det. När allt kommer omkring kanske jag inte har tid att komma in så vad är det då för mening att hugga ner busken." När han kom in i grottan sa han till sig själv, "den här busken gjorde det så svårt att komma in och jag kanske skulle hugga ner den. Men nu är jag redan inne, jag kanske inte har tid att gå ut, så varför skulle jag hugga ner den." Han mediterade på detta och efter en tid blev han upplyst, och då var busken fortfarande kvar. En del tycker att han var lat som inte kunde ta hand om busken som orsakade sådana svårigheter men för honom gav busken honom möjlighet att bli påmind om förgängligheten.

För det tredje, meditera på alltings ömsesidiga beroende. Allting upprätthålls som ett resultat av orsak och verkan. På grund av det uppstår alla fenomen på ett relativt, konventionellt plan. Låt oss se hur vi uppfattar en person. Om du har en underbar vän som gör ett rejält misstag så har du inte så mycket emot det. Du kanske säger, "det är OK, det kan hända vem som helst." Du kommer ändå att tycka att den personen är underbar. Antag att du har ändrat uppfattning och han/hon har blivit din fiende, då spelar det inte någon roll vad den personen gör, du kommer ändå inte att tycka om det. Även om den personen gör fantastiska saker så kommer du ändå inte att acceptera det. Det relativa eller konventionella yttre fenomenet, existerar inte av sig själv oberoende. Det är bara sinnets projektion. Allt är ögonblickligt, illusoriskt utan någon innersta natur. Vi tror att yttre objekt är något verkligt och konkret och när vi blir förbundna till det leder det till lidande. Det är egentligen bara en etikett vi sätter på det för att kunna relatera till det rent praktiskt. Det finns inget att klänga till eller hata. Eftersom allting är relativt och i ömsesidigt beroende, så uppstår begreppen vänner och fiender när vissa orsaker och omständigheter är närvarande. Därför finns det inga absoluta fiender eller vänner. Sinnets projektioner, det vanemässiga klängandet till sådana projektioner uppkommer som reaktion (eller frukters mognande) på de handlingar vi har gjort tidigare. För att befria oss från lidande och bryta strömmen av vanemässiga mönster är det mycket viktigt att rensa bort alla icke-dygdiga handlingar och utföra så många dygdiga handlingar som vi kan. För att kunna rena sinnets vanföreställning och få fram upplysningens frö, är det till stor hjälp att meditera på kärlek och medkänsla för alla levande varelser inklusive små insekter. Den altruistiska tanken, tanken om upplysning, önskan att uppnå fullständig upplysning för alla levande varelsers bästa är en sådan värdefull fantastisk tanke att den transcenderar alla negativa tankar till upplysningens gyllene stig. Vi kommer sakta att se alla som våra vänner eller nära släktingar. Då kommer lidandets orsak, som förorsakats av ilska och hat att minska och bli utbytt mot frid, glädje och harmoni.

För det fjärde, meditera på kärlek och medkänsla. Att praktisera kärlek och medkänsla gentemot andra levande varelser innebär en speciell tanke, att sinnet har en önskan att alla ska uppleva glädje och ha anledning till glädje. Se bara på hur vi behandlar vår bästa vän eller vårt eget barn. Helt naturligt önskar vi dem all lycka. Därför gör vi allt för att de skall vara lyckliga och vi stödjer dem så mycket vi kan, precis som föräldrar som skickar sina barn till skolan för att de vill att barnen skall få en bra utbildning och välgång i livet. På samma sätt kan vi se på alla andra levande varelser och önska också dem ett lyckligt liv. Det är ingen skillnad. Att meditera på medkänsla betyder att vi förfinar den genuina önskan om att alla levande varelser skall befrias från lidande och orsaker till lidande. Fundera på hur vi behandlar en nära vän. Om den personen lider så gör vi allt vi kan för att befria honom/henne från lidandet. När den personen blivit befriad från lidandet så känner vi oss lyckliga. Alla levande varelser vill på samma sätt bli befriade från lidande och det som orsakar lidande. Så utveckla kärlek och medkänsla till alla levande varelser på detta sätt. En del tror att kärlek och medkänsla betyder att vi ska ge bort något meddetsamma eller att vi får försaka oss själva till förmån för alla individer. Det är inte nödvändigt. Vi kan utveckla detta i vårt sinne var vi än är, hemma eller på arbetet. När vi utvecklar sådana tankar så uppstår frid och harmoni. Det är till din egen fördel; det är sinnet som är det centrala. Motsatsen är när vi känner hat och ilska för då finns det ingen frid och harmoni och det är då vi med kraft behöver utveckla kärlek och medkänsla gentemot den personen som får oss att känna oss miserabla och som irriterar oss så mycket. Vi ska önska den personen all lycka och befrielse från lidande. Det är en effektiv metod för att utrota vår okunnighet som orsakas av hat och ilska. Förändra attityden; i stället för att önska den personen tråkigheter, så önska honom/henne all lycka och befrielse från lidande. I den stunden då vi mediterar seriöst på detta sätt uppstår frid och glädje. Vi kan uppnå detta i vårt sinne och det har inget att göra med att vara buddhist eller inte buddhist. Det finns många berättelser om stora mästare som använde denna meditation för att förvandla negativa tankar till positiva. Det är mycket värdefullt. Det är en källa till visdom, frid, lycka och självkänsla som stiger upp inom oss. Vi kanske säger att vi inte kan utveckla kärlek och medkänsla mot en person därför att vi hatar personen. Det finns ingen fördel alls att hata. Att hata för inte med sig någon glädje och frid utan förstör vår aptit, hälsa och vårt välbefinnande. Därför behöver vi anstränga oss för att uppnå det, innan vi kan uppnå det utan ansträngning.

En annan form av meditation är stillhetsmeditation, stabiliserande meditation eller shamata meditation. Det finns många sätt att utöva stillhetsmeditation på. Ett enkelt och effektivt sätt att stilla sinnet på är att vara uppmärksam på andningen. Sitt på en kudde eller på en stol, koppla av och andas normalt. Det är mycket enkelt eftersom vi ändå måste andas, så det enda vi behöver är att vi blir uppmärksamma på det. Vår andning och vårt sinne kommer att vara oskiljaktigt. När sinnet är någon annanstans för det bara tillbaka till andningen och meditera. Det finns ingen anledning att forcera, jaga eller känna sig upprörd. Det är viktigt att koppla av och göra det utan förväntningar och oro. När vi har stora förväntningar och vill uppnå hög kvalité under ett meditationstillfälle så kanske vi blir nedstämda när vi avslutar meditationen. Det finns inget att uppnå. Det finns ingen anledning att uppnå något. Var dig själv, sitt och koppla av ungefär en halv timme. Det är en metod för att träna sig att vara med sinnet. När tankarna uppstår låt dem bara vara utan att fästa dig vid dem. Att tänka att vi inte har någon tanke är också en tanke. Tankar är något väldigt subtilt och kan komma när som helst från vilket håll som helst. Så det finns ingen anledning att klänga vid dem eller jaga dem. Var bara medveten om detta. Placera ditt sinne utan att medvetet godkänna eller avslå i ett flöde, utan på ett naturligt sätt vara här och nu. Var uppmärksam i nuet och försök att inte vandra iväg från detta tillstånd. När vi har ett dåsigt sinne medan vi mediterar behöver vi pigga upp oss genom att t.ex. höja huvudet lite uppåt istället för att hålla det sänkt, tända ljuset eller göra gående meditation. Shamata eller stillhetsmeditation är grunden likaväl som resultatet av analytisk och insiktsmeditation (vipsanana). Det är så, för utan ett lugnt sinne, hur mycket vi än undersöker, så hjälper det inte mycket. Emellertid, utan noggrant utforskande så uppstår tvivel, vilket gör det svårt att upprätta ett fridfullt sinne. Efter att ha utövat shamata och analytisk meditation en tid avtar tvivel och tvekan. Säkerhet och förtroende är viktiga för att få sinnet i jämvikt under vipasana meditation. Utan en sådan klarhet, ett fridfullt och lugnt sinne, finns det ingen möjlighet att få en direkt intuitiv insikt av sinnets natur. Stillhets och analytisk meditation är grunder för att utvidga vårt utforskande. Stegvis så ökar vi vår medvetenhet. Om någon vill rena alla vanföreställningar, omvandla och rena alla negativa tankar och utrota vår okunnighet är det nödvändigt att träna sinnet mer kraftfullt. Vi kan i synnerhet engagera oss i Vajrayana buddhistiska meditationsutövningar, så som förberedande utövning (ngöndro) under ledning av en väl kvalificerad andlig mästare och genom att få initieringar av en mästare. Sådan träning hjälper oss att rena våra grova och subtila slöjor och samla förtjänst så att vi får färre hinder och större möjligheter att lyckas. Bara genom att utöva med den rätta ansträngningen kan vi nå den sanna naturen.

Just nu vet vi inte hur vi ska anstränga oss på rätt sätt därför känner vi oss lätt utmattade. Vipasana meditation (insiktsmeditation) är en speciell metod för att höja sinnet. Särskild insikt behövs för att genomskåda sinnets natur, för att genomskåda sitt kroppsjag (subjekt)och sina känslor och tankar (objekt). Sådan omedelbar insikt kan rena och ta bort vanföreställningar och okunnighet i vårt sinne. Förverkligandet av insikt om sakers sanna natur för oss till den första boddhsattva nivån. Därifrån finns det tio nivåer av insikt. Efter att ha nått den tionde nivån når man den fulländade upplysningen med den maximala möjligheten att hjälpa andra. Det allestädes närvarande sinnet, det otillgjorda stadiet kan inte uppnås utan meditation. Det går inte att utrycka, liksom smaken av honung. Om du inte har någon erfarenhet av hur honung smakar och hör andra prata om hur sött och gott det är med honung så tänker du att honung måste vara något underbart gott. På samma sätt kan vi bara förnimma sinnets sanna natur genom shamata och vipasana meditation. Därför måste vi praktisera och tillämpa utövandet flitigt i vårt dagliga liv för att befria oss från vanföreställningar. Eftersom vanan att vara lat och bedra oss själva är så stark måste vi göra en extra ansträngning för att eliminera alla icke dygdiga handlingar och utveckla vårt upplysta sinne "Boddhicitta", som är baserat på visdom och medkänsla.

Tack och god kväll!

Senaste uppdatering: 2003-01-01