av HE Nupa Rinpoche

Tolkat av Lama Lodru

Den 7 juni 2004, Ratnashri Meditation Center

HEM Dharma-föreläsningar

Ämnet som jag ska prata om ikväll är kärlek och medkänsla.  Kärlek, vad innebär det egentligen?  Det är önskan att alla ska ha glädje och vara lyckliga samt att den glädjen och lyckan är fri från lidande.  Alla kännande varelser som känner någonting har en sak gemensamt och det är att alla vill känna glädje och lycka.  Det är en naturlig känsla och det är det som vi strävar efter att få uppleva.  Vi förstår att vi vill uppleva lycka och glädje men att komma ihåg eller tänka på att andra har en likadan känsla och behov är faktiskt ganska svårt.  Eftersom det är någonting som är svårt så måste det tränas och det är därför det finns instruktioner från tidigare lärare om just hur man ska gå tillväga.  De första instruktionerna är att det är väldigt viktigt att komma ihåg den betydelse som alla andra varelser har haft.  Vi påminner oss om detta genom att komma ihåg att de alla har varit våra föräldrar någon gång.  Hur kommer det sig?  Det är på grund av att vi har återfötts så oberäkneligt många gånger sedan urminnes tider och alla har till och med varit våra föräldrar flera gånger.  Såsom våra föräldrar i det här livet har alla varit våra föräldrar på samma sätt i tidigare liv.  T ex när en mamma föder ett barn går hon igenom stora svårigheter och föräldrarna går igenom svårigheter för att ta hand om barnet medan det växer upp.  Alla har gått igenom sådana svårigheter någon gång för oss.  På samma sätt har alla föräldrar hjälpt oss och har varit så snälla, så vänliga mot oss och har gjort så mycket för oss.  Automatiskt när vi ser dem så vill vi dem väl.  Vi önskar att de ska vara lyckliga och att de ska vara glada.  På samma sätt genom att känna till och tänka att alla har varit våra föräldrar så utvecklar vi samma känsla, samma känsla av lycka och glädje för alla levande varelser. 

Utav dessa två, kärlek och medkänsla, är det kärlek som vi först utvecklar.  En del av träningen gör man just som Rinpoche har beskrivit – genom att vi tänker eller föreställer oss att vår mor står framför oss och vi tänker på hur mycket hon har gjort för oss. Vi utvecklar önskan att hon ska vara lycklig och må bra. Sedan utvecklar vi successivt den önskan för alla andra varelser.  Genom att vi tränar på detta sätt och får en sådan inställning så blir vi själva också glada när vi träffar andra människor.  Det är ungefär som en mor som håller sitt barn och när barnet ler blir modern mycket glad.  När vi ser detta blir vi också glada.  Genom att vi tränar på det sättet utvecklas automatiskt kärlek och omtanke för människor.  Först kan vi utöka kärleken att innefatta de som står oss närmast och därefter den närmaste omgivningen, våra grannar, vår by, vår stad, etc.  Det blir faktiskt någonting som kan smitta av sig.  Genom att vi själva har en kärleksfull inställning så kan andra smittas av detta.  Det sägs att genom att träna den här inställningen kan den skydda oss ifrån faror och hot från omgivningen, från andra människor, från varelser som vi inte kan se, från elementen såsom eld, vatten osv. runt omkring oss.  Det sägs att Buddha själv medan han mediterade för att nå upplysningen så kom det hinder från osynliga varelser.  Det såg ut som en armé av hinder som haglade ned i form av vapen såsom pilar och knivar mot Buddha.  Men precis innan de nådde Buddhas kropp omvandlades de till en ring av blommor.  Det var på grund av kraften i koncentrationen på den rena kärleken som Buddha hade tidigare tränat. 

Genom att utveckla en kärleksfull inställning och omtanke så gläds vi om t ex en mamma och ett barn är glada.  Om någonting går fel med barnet så får vi på grund av omtanken en önskan att kunna ta bort dessa svårigheter och göra barnet glatt igen.  När vi ser någon som plågas av svårigheter eller någon som lider så kommer önskan att kunna skydda dem från detta och göra allt vi kan för att de ska undslippa detta.  Det är början till medkänsla.  Hur kan vi då gå tillväga?  Återigen föreställer vi oss att vår mor står framför oss eller någon som har varit oerhört vänlig mot oss och som nu har svårigheter. Vi tänker att vår mor som har betytt så mycket för oss lider, är sjuk och har svårigheter. Då kommer tanken att hur kan jag skydda den personen, hur kan jag ta bort hennes svårigheter? Att träna den önskan är att utveckla medkänsla.  Först utvecklar vi en omtanke såsom när vi har ett eget barn och vill att barnet ska känna glädje.  Sedan sprider vi successivt tanken till alla levande varelser och tränar på tanken hur vi kan skydda och lyfta bort lidande från alla varelser.  Kärlek är såsom en åker som vi ordentligt förbereder.  Sedan planterar vi små plantor på marken och det är medkänsla.  Från kombinationen av dessa två kommer stjälkar att växa.  Det är bodhicitta.  Bodhicitta-aspirationen har två aspekter.  Den första är att beskydda alla levande varelser från lidande.  Sedan finns en visdomsaspekt där vi aspirerar till att alla varelser ska utveckla visdom och bli upplysta för att bli helt fria från lidande.  Det är viktigt att förena de två aspirationerna i en gemensam tanke: önskan att alla levande varelser blir fria från lidande och önskan att de kan bli upplysta och fria genom visdom. 

Eftersom vi önskar att alla levande varelser ska bli fria genom upplysning är det viktigt att känna till att alla levande varelser har Buddha-natur inom sig.  Oavsett vilka de är kan de genom att utöva de sex paramita (generositet, disciplin, tålamod, strävan, koncentration och visdom) utveckla och förverkliga Buddha-naturen.  Varför är detta viktigt att känna till?  Jo, annars har vi ingen tillit när vi önskar att de ska bli upplysta, eftersom vi inte vet om de verkligen kan uppnå det. Det är därför viktigt att känna till att alla levande varelser har denna möjlighet när vi aspirerar.  Rinpoche upprepar att om varelser inte hade denna möjlighet men vi trots det sitter och aspirerar och utövar för att hjälpa dem att nå dit, så vore det bortkastad tid.  Det är viktigt att ha tillit och förtroende att den här möjligheten finns hos alla fördå kan vi aspirera.  Alla levande varelser har det gemensamt att de vill uppleva glädje men problemet är att majoriteten inte vet vad som orsakar glädje.  Vi alla, från djupet av vårt hjärta, önskar att vi inte behöver uppleva lidande.  Ingen vill ha lidande.  Men eftersom vi inte förstår att negativa handlingar orsakar lidandet vet vi inte heller hur vi ska undvika det.  Därför om vi vill uppleva glädje och undvika lidande måste vi veta vad som leder till glädje så att vi kan ta det till oss och vad som leder till lidande så att vi kan undvika det. Den som tydligt såg vad man ska ta till sig och vad som man ska undvika var Buddha.  Det är därför viktigt att vi undersöker och tar reda på det som Buddha har undervisat.  Buddha gav många undervisningar och beskrev många metoder så att vi kan hitta och utöva det som passar.  När vi har läst och studerat är det viktigt att vi sedan tar till oss och utövar det som passar.  Annars blir det som om vi vore sjuka och behöver hjälp men när Rinpoche läser upp namnen på en massa mediciner i vårt öra så hjälper det oss inte om vi inte tar reda på vilken medicin vi behöver och använder den.  Det här är några få ord om kärlek och medkänsla men det viktigaste är att de orden som Rinpoche säger är någonting som vi kan utöva regelbundet.  Det är viktigt att utöva och tillämpa det. Vi kanske tycker att det känns svårt när vi försöker utveckla kärlek och medkänsla, men en sak som vi kan vara säkra på är att det är oberoende av omständigheter t ex om man är rik eller fattig, intelligent eller inte intelligent.  Utan det hänger endast på vår ansträngning eftersom alla har denna förmåga.  Det är bara att vi tränar den.  En annan viktig sak att komma ihåg när vi tränar är att känslan att vilja vara glad och fri från lidande är densamma för alla.  Därför är det viktigt att vi behandlar alla utifrån det.  Alla har samma rätt och behov.  Alla är lika.  I början tränar vi på detta vis att alla är lika.  Successivt blir det att alla är lika och de är lika såsom mig själv.  Och med tiden ju mer vi tränar så blir andra viktigare än mig själv.  Shantideva har sagt att om en person utvecklar riktig kärlek och medkänsla (bodhicitta), i det ögonblicket har de blivit son eller dotter till Buddha och alla varelser som finns i det ögonblicket visar sin respekt mot personen för att det är så värdefullt. 

Det sägs att man genom att utveckla bodhicitta-tanke eller aspiration samlar väldigt mycket positiv merit.  Ju kraftigare tanken är desto mer merit samlar man.  Även när man sover eller när man går omkring fortsätter man att samla den meriten och det är någonting som aldrig går att förlora.  Rinpoche önskar att vi alla ska utveckla bodhicitta-tanken. 

Kommentarer och tillägg av Rinpoche:

Ibland kan det vara så att på grund av omständigheter att våra föräldrar inte står oss nära.  För de som vill träna kärlek och omtanke men inte vill använda bilden av sin mor eller förälder så har helgonen Jigten Sumgön sagt att man istället kan använda bilden av den person som har betytt mest för oss, den som lättast väcker vår känsla av kärlek och omtanke. 

När vi möter en besvärlig person kan vi förstärka vårt tålamod och omtanke på följande sätt. Betänk att alla har varit våra föräldrar någon gång men att vi också har varit deras föräldrar.  När vi möter den besvärliga personen så ska vi tänka att den personen har glömt bort hur mycket vi har gjort för honom/henne i tidigare liv.  När de bemöter oss med aggression så är det för att de inte ser allt vi gjort för dem i egenskap av deras mor i tidigare liv.  Att de utvecklar hat och aggression mot oss kommer i sin tur att orsaka dem lidande på grund av orsak och verkan.  Om vi tänker på detta sätt kan vi utveckla ännu mer omtanke mot denna person, eftersom det är sorgligt att personen inte inser och förstår konsekvensen av sitt beteende.

När någon åsamkar oss skada, i synnerlighet om det är någon som vi är vänliga mot, är det en konsekvens av karma.  Vi ska ändå försöka att ta tålamod och utveckla kärlek och omtanke mot denna person.  Vi ska tänka att allt detta är följden av våra egna tidigare negativa handlingar och vi försöker recitera mantra för oss själva.  Detta renar negativ karma som vi har samlat på oss.  Genom att vi successivt renar och tränar får vi kraften att så småningom ändra vår omgivning.  Det är svårt men vi kan försöka.

Senaste uppdatering: 2003-01-01