Ömsesidigt beroende ursprung och lagen om karma

Se på datorn och den moderna teknologin som ett exempel på ömsesidigt beroende ursprung. Datorn beror på så många orsaker och villkor såsom tangenter, ledningar, etc. Om något av allt detta saknas fungerar inte datorn, eftersom allt som är nödvändigt måste också fungera. Med denna mångfald av orsaker och villkor uppfinns någonting nytt varje år när flera ting sätts ihop. Ingenjörerna är upptagna med att producera någonting nytt för marknaden. Budskapet är att om du får en viss sak så blir du så lycklig och om du får en annan så blir du så framgångsrik. Om du gör på ett visst sätt så kan du åstadkomma mycket i livet. Saker som tidigare tog åratal kan nu göras på en timme. Men det gör att du blir mer och mer upptagen. Det löser inte problemet. Istället för att göra livet mer fridfullt och lyckligt så leder den moderna teknologin till ett alltmer hektiskt liv. Det är uppenbart att det finns mycket stress och att man måste försöka hinna ikapp. I vilket fall som helst så är ömsesidigt beroende ursprung alla fenomens verklighetsnatur. Det viktigaste är att all modern teknologi, vetenskap, transporter, kommunikation osv. skapas på basis av våra begär. Om det finns mycket begär för något så finns det också mycket av det på marknaden. Om det inte finns något begär för en produkt så kan den inte heller marknadsföras. Så undersök i vårt sinne hur mycket frid och lycka vi kan få ifrån alla dessa ting. Just på grund av ömsesidigt beroende vet vi genom denna förståelse att vår lycka och glädje beror på yttre villkor. Om jag får ett visst ting blir jag lyckligare och mer glädjerik. Om jag får detta något blir kanske livet enklare och gladare. Vilken stor betoning och förståelse vi lägger på att vår lycka och glädje kommer från yttre villkor. Så detta är ömsesidigt beroende, sammanhängande och interrelaterat. Som jag nämnde behöver vi visdom, mer penetrerande visdom om hur mycket vår lycka och frid egentligen beror på yttre villkor och utifrån komna ting såväl som hur mycket lycka och frid vi kan få inifrån oss själva. Allt detta skapat, uppfunnet och undersökt projiceras alltid utifrån. Men det är sinnet som gör allting. Det är sinnet som beskådar det – om jag gör det blir jag glad och om jag gör detta blir livet enklare och glädjerikare. Vi jagar det yttre, vi jagar efter hägringar. När någon är mycket törstig och ser en hägring så inser inte han eller hon att det är en hägring utan ser det som vatten. ”Åh! Där finns vatten. Jag är så törstig och om jag bara finge det där vattnet så skulle jag bli så lycklig.” Så denne springer efter vattnet som bara är en hägring. Ju längre man springer desto längre bort är hägringen. På liknande sätt jagar vi efter hägringar i hela vårt liv. I stunden som vi har fått något så tror vi att det är vad vi sökte, men strax därefter är vi inte längre nöjda. Vi fick en fantastisk dator med en massa funktioner att arbeta med. ”Åh! Jag kan göra mycket med denna dator.” Men efter några timmar uppstår ett problem och vi är inte längre nöjda. Vi fick ett underbart hus. ”Åh! Mitt liv kommer att bli så mycket bättre.” Men efter en vecka uppstår ett problem. Så vad kan vi göra? Vi upprepar det gång efter gång. Det är vad jag menar med att jaga efter hägringar. Istället borde vi se inåt och undersöka i vårt sinne. Sinnet är mycket sofistikerat. Varje individ har sitt eget sinne så kan vi tänka självständigt. Ibland säger vi att hjärnan är sinnet. Men låt oss tänka noggrannare. Hjärnan är inte så stor eller hur? Men vi tänker så oerhört mycket. Vi tänker mycket mer än hjärnan eller hur? Om vi undersöker vårt sinne noggrant blir vi fascinerade över hur många tankar som uppstår i sinnet. Så mycket att du inte ens kan föreställa dig hur alla dessa tankar skulle kunna manifesteras ifrån hjärnan. Hur stor hjärna skulle ha kraften att producera alla dessa tankar. I själva verket är sinnet mycket mer än hjärnan. Sinnet är mer än materia, det är medvetande. Hjärnan är materia. Så när vi säger att hjärnan är sinnet är det för att sinnet inte kan mätas med någon maskin eller av någon teknologi. Därför kan vi inte direkt iaktta sinnet för att se hur det är, hur stort det är, hur mycket det kan ta och hur mycket det kan tänka. Hjärnan däremot kan mätas med maskin men inte sinnet. Eftersom vi inte kan se sinnet direkt så tillskriver vi sinnet det som vi vet om hjärnan. Om man har förmågan och kapaciteten att reflektera över tidigare liv, om en individs tidigare existens, plats och tidpunkt, hur skulle hjärnan kunna förflytta sig till ett tidigare liv? Hjärnan är detta livs hjärna och inte något tidigare livs hjärna. Det finns människor som säger att för tusen år sedan föddes du på en viss plats. Om det är bara hjärnan hur kan människor gå tillbaka tusen år i tiden? Så genom att lära oss ömsesidigt beroende ursprung lär vi oss hur våra liv fungerar i denna ömsesidigt beroende, interrelaterade och sammanhängande natur av orsak och verkan. Även Buddhas aktiviteter är baserade på orsak och verkan och på ömsesidigt beroende ursprung.

Eftersom alla människor och djur inklusive små insekter, både de som kan och inte kan uttrycka sig, vi önskar oss alla utan undantag lycka, frid och fritt från lidande. Till och med fiskarna som vi äter önskar lycka och fritt från lidande. Reflektera över detta och se att det inte bara är någons trossystem utan det är alla fenomens verklighetsnatur. Alla levande varelser med ett medvetande delar samma sak men bara för att vi har olika orsaker och villkor upplever vi våra liv annorlunda. I själva verket finns det ingen skillnad men våra upplevelser är annorlunda på grund av olika orsaker, villkor och tider. Även inom en och samma familj, man och hustru, finns fysiska skillnader till följd av olika orsaker och villkor samt skillnader i mental kapacitet och olika sätt att tänka – de som har djupare eller mindre djup visdom, de som har större eller mindre medkänsla och beroende på hur våra vanor har byggts upp så uttrycker vi oss annorlunda. Det är vad vi kallade för ömsesidigt relaterat och sammanhängande. I det temporära rummet manifesteras allting i ett temporärt tillstånd, men i själva verket är allting av samma natur. Det är liksom att transportera snö från ett ställe till ett annat, vilket är temporärt annorlunda då platserna skiljer sig åt men om snön förs samman och smälts i en gryta så är det samma vatten. Så vi har alla samma mål att få lycka och frid, men för att uppnå målet har vi olika idéer och sätt att tänka. Vi använder olika metoder och olika färdigheter. Således uppkommer skiljaktigheter oss emellan. Om vi har tillräcklig visdom så kan vi kommunicera med varandra och uttrycka oss. Var och en har någon visdom. Det är vad vi kallade alla fenomens verklighetsnatur. Inom den manifesteras alla uttryck annorlunda i ett temporärt tillstånd. Därför är allting med ömsesidigt beroende ursprung av illusionens natur. Av illusionens natur betyder inte att vi har gjort den till illusion utan hur allting fungerar i illusionens natur eftersom allt är av temporär och övergående natur. Det manifesteras och upplöses såsom fisk hoppar upp ur vattnet och sedan tillbaka i vattnet. Allting är bara ett uttryck, en manifestation. Det manifesteras ur olika orsaker och villkor. Det är därför vi behöver visdom och metoder. Visdom är att veta dess verklighetsnatur och metoden är att åstadkomma det. När vi vet hur man ska äta god mat men inte vet hur den ska lagas till då hjälper det oss inte. Om vi inte alls känner till maten då kan vi inte heller veta hur den lagas till. Så metod och visdom måste gå hand i hand, vid sidan av varandra. Därför betonas inom buddhismen visdom och medkänsla. Visdom är att känna till verklighetsnaturen medan medkänsla är att förverkliga den verkligheten. Om vi har mycket sofistikerad visdom med kritisk insikt men utan medkänsla då kan vi inte uppnå resultat som vi önskar. Det finns människor som har stor färdighet att skapa ting men till ringa gagn för folket. För att gagna behöver vi medkänsla. Så visdom och medkänsla i själva utövningen kan inte separeras. Så visdom bör manipuleras av medkänsla och medkänsla bör användas av visdom. Utan visdom kan inte medkänsla gå särskilt långt, utan blir mycket begränsad. Visdom utan medkänsla är ett torrt sinne som inte kan frambringa mycket frid eller glädje inifrån. Var och en har mer eller mindre visdom och var och en har mer eller mindre medkänsla. Vi behöver bara generera mer och låta det växa. Sedan måste vi veta hur vi kan använda dem. Vi kan inte lära oss med hjälp av maskiner utan genom vårt eget intresse och genom att använda våra egna erfarenheter.

Filosofin om ömsesidigt beroende/ursprung kommunicerar karma/orsak. Karma är inte någonting utanför ömsesidigt beroende/ursprung utan finns där inuti. Utifrån vad vi gör upplever vi resultatet. Så inom denna filosofi har buddhismen tolv ömsesidigt beroende länkar som kommunicerar liv efter liv, även i detta liv om hur det kom till. Inom ramen av samsara – den cykliska tillvaron – kommunicerar de tolv ömsesidigt beroende länkarna hur våra liv går i cirklar. Den första länken kallas okunnighet. Okunnighet betyder att sinnet är fördunklat så att vi inte ser fenomenens sanna natur. När vårt sinne fördunklas av förvirringar kan vi inte tränga igenom och se den sanna naturen. På grund av okunnighet skapar vi karma. Det kallas för mental formation och denna mentala formation/karma inpräntas i vårt medvetande, i sinnet. Så detta inpräntade, vanestyrda sinne blir förutsättningar/orsaker till att få detta liv. Detta kallas för namn och form. När det finns form finns det namn. Först skapar vi form och sedan måste vi ge det ett namn. Om det inte finns något namn kan vi inte kommunicera. Precis som i en dator där alla små separata delar har sina namn. Så de som uppfann dessa ting gav dem också namn, eller hur? Det blir basis för att växa vårt sinne. Det kallas för växande medvetande. Det blir orsaken till att öka våra tankar. När tankarna ökar blir det basis till kontakt med saker. Det finns form, ljud, lukt, smak, känsel och medvetande – det kallas för kontakt. När vi kontaktar genom seendets medvetande är det ögon-organet och form, genom hörandets medvetande är det öron-organet och ljud. I detta finns det ett ömsesidigt beroende. Om det inte finns form och ljud, kan vi inte se eller höra. Om vi saknar organet, ögon- eller öron-organet, kan vi inte heller se eller höra. Sålunda behöver vi alla dessa tillsammans. På så vis kan vi höra, lukta och se. När detta inträffar uppstår känslor – jag gillar eller jag ogillar. Jag tycker om formen, jag tycker om ljudet eller jag tycker inte om dem eller jag är neutral och säger att jag är likgiltig. Med detta gillande och ogillande följer att vi klänger oss fast vid ting. Det jag tycker om klänger jag till och för det jag ogillar finns det motvilja. Till följd av dessa reaktioner finns det begär. På grund av mitt klängande får jag ett allt större begär att uppleva mer och mer av det jag gillar och klänger till. Eller finns det motvilja då jag ogillar något. Jag vill inte ha det och vill göra mig av med det. Med dessa bevekelsegrunder i detta slag av verklighet skapar vi karma. Det kallas för existens. Denna orsak manifesterar resultat. Det kallas för födelse, t.ex. när vi köper bil, hus eller dator eller när ett barn är fött. Denna begynnelse, resultat eller att erhålla någonting är början till åldrande och förfall. Från den stund något är skapat påbörjas dess åldrande och förfall. Med andra ord så fort som barnet är fött börjar det att åldras. Det är på detta sätt våra liv startar. Sedan blir vi äldre och äldre. Vi får rynkor och grått hår, blir sjuka och slutligen dör vi. När bilen blir äldre fungerar motorn allt sämre. Då bilen havererar, skrotas den och alla dess delar sänds till återvinningscenter. Sedan börjar vi på nytt igen. Det är hur allt går runt i cirklar. Utan att känna till denna verklighets sanna natur blir vi så involverade i denna verklighetsnatur, fullständigt absorberade i dessa tillstånd – ett efter det andra utan ände, liksom dagar följer efter varandra, ena dagen efter den andra dagen. Det bara börjar om på nytt hela tiden. Varje dag startar vi på nytt liksom i en cirkel. Vi stiger upp, tvättar ansiktet, äter frukost, går till arbetet, äter lunch, kommer hem, äter middag och går till sömns. Nästa dag gör vi samma sak. Då och då tar vi semester. Det är allt. Så vad finns där? Var är det vi har fått i slutet? Det är vad vi kallar för samsara, det går i cirklar. Detta är inte någon buddhistisk tro utan det är verkligheterns sanna natur av alla fenomen. Därför behöver vi visdom för att tränga igenom denna natur, för att se denna natur. Hela tiden i denna cirkel, oavsett om vi är människa eller djur eller om vi befinner oss i något annat rike, söker vi alltid efter frid och glädje, vi söker efter ett bättre liv. Om jag blir berömd, blir jag kanske så mycket lyckligare. Ibland när vi är riktigt berömda, är vi miserabla. Vad ska jag då göra? Kanske jag inte borde vara så berömd? Kanske om jag blir rik, blir jag verkligen lycklig. Vissa människor är så rika, men de lider så mycket. Vad ska jag då göra? Kanske jag inte borde vara så rik? Så vi försöker komma på något annat. Detta är vad vi kallar för att gå i en cirkel, att gå runt och runt, sökandes efter lycka, frid och glädje. I detta tillstånd behöver vi visdom för att förlösa vår okunnighet. När vi kan förlösa och rena okunnighet och tränga igenom okunnighetens verkliga natur genom kritisk insikt, skapar vi inte orsaker för lidande. Det är lösningen. Det tar tid. Det behövs tålamod, uthållighet, entusiasm och bestämdhet för att uppnå det och det finns ingen annan väg, det finns ingen alternativ medicin för det. Så det är hur lagen om karma är inuti det ömsesidiga beroendet/ursprunget. Att allting är liksom en illusion betyder att allting är sammanlänkat. Det kallas för illusorisk natur. Dina gärningar från morgondagen är nu alla borta. De finns inte längre här, de är en illusion. Du må ha ett gott liv eller en fantastisk dag, men nu finns de inte längre här, de har ingen substantiell existens. Du må ha haft en dålig dag men den finns inte heller längre här. Så det kallas för illusorisk natur. Illusorisk natur är inte något dåligt. Om du inser att det är illusioner, kan du på så sätt uppnå större frid och glädje.

Fråga: Du sade i början att vi alltid jagar på utsidan och det är såsom en tröttande jakt efter en hägring. Jag ser att det är på detta sätt men hur kan vi få stopp på det?

Svar: Vi behöver mental visdom. Naturligtvis behöver vi bostad och bil men vi ska inte förvänta oss att dessa bringar lycka utan glädjen söker vi inom sinnet.

Fråga: Vi engagerar oss i olika projekt och ideer men vi slutför inte dem. Det blir en ovana men hur kan vi stoppa det?

Svar: Du börjar med att inte ha så många förväntningar. Gör saker för andra och gör något nytt men förvänta dig inte att det bringar dig lycka. Det är bra oavsett om du uppnår eller inte så gör det utan förväntningar och utan någon rädsla. Gör det bara. På det sättet hjälper det dig att upprätthålla din mentala stabilitet.

Svar: Att använda visdom för att se den sanna naturen är det första steget. Sedan behöver vi handling. Vi behöver veta orsakerna till lidande, så att vi inte engagerar oss i orsakerna till lidande utan istället skapar orsaker till frid. När vi är sjuka måste vi acceptera det. Lidande kan skapa än mer orsaker till lidande. När vi har lidande ska vi iaktta lidandes natur och utveckla medkänsla till alla andra som lider precis som vi gör. Om du utvecklar medkänsla och accepterar ditt eget lidande får du visdom att se alla levande varelser som lider. När du utvecklar medkänsla får du frid trots dina smärtor för inom dessa smärtor ligger många möjligheter. Tack vare lidandet som du går igenom söker du efter lösningar. När du söker efter olika lösningar ger det dig visdom. Så uppskatta det och utför många reningsutövningar för att rena. På grund av att vi lider gör vi allt detta och det finns sålunda bra möjligheter. Om vi inte lider så skulle vi kanske inte göra detta och alltså gå miste om möjligheter.

Svar: Oenighet kommer från att du har din agenda för att uppnå något medan andra har sin agenda och ibland kolliderar dessa. I ett sådant läge kan du försöka att minska din agenda och göra den mindre viktig. Då blir ditt lidande mindre.

Fråga: Rinpoche, jag har en ström av tankar i sinnet vilka jag hakar mig fast vid. Vad är essensen bakom detta?

Svar: De flesta tankar är liksom bubblor, vilka kommer i det ena ögonblicket efter det andra. Så se på tankar som om de vore bubblor utan någon essens. Hur skulle vi då kunna upphöja våra tankar till att vara viktiga om de är liksom bubblor? Vi är så upptagna med våra tankar. Istället bör vi släppa taget om dem och ta oss ur det. Varför ska vi själva göra oss olyckliga? Essensen bakom det är tomhet och tankarna saknar essens så det är tomhet. Det är en illusion. När du inser att detta är tomhet blir det visdom. Visdomen är fullkomlig så vi ska inte fastna i våra tankar utan gå bortom dem. Föreställ dig att du tittar på en blomma som är så vacker, men nästa dag är den borta. Så dina tankar är liksom blommor – jag hade en sådan underbar tanke.

Fråga: Tomhet, vad menas med ett ömsesidigt beroende, t ex att jag existerar i ett ömsesidigt beroende. Varför är det så viktigt att förstå?

Svar: Vi måste förstå att det inte bara är en buddhistisk tro eller filosofi utan det är en filosofi om alla fenomen, en filosofi om hela universum. Det är realiteten av alla fenomen. För det första måste vi förstå att detta är realiteten och att den kan förstås av alla oavsett om man är buddhist eller inte. För det andra ska vi fråga oss varför glädje är så viktigt? Vi söker alla efter lycka, frid och glädje. Alla är så upptagna med detta under hela livet men för vad? Det är för att lycka, frid och glädje är så centrala i våra liv och på grund av det blir tomhet viktigt. Utan ömsesidigt beroende/ursprung finns inte tomhet. De är oskiljaktiga. Därför sägs det i Hjärt-Sutra att form är tomhet och tomhet är också form. I realiteten av fenomenens sanna natur finns det varken något tantriskt system eller pasanga system. Alla fenomen är av samma sanna natur. Alla dessa är bara olika uttryck. Buddha är Buddha och det finns inte något som heter den här Buddha är annorlunda än den där Buddha. Så den yttersta essensen är densamma och det går inte att uttrycka i ord. Då det är icke-uttryckbart hur kan du säga att det här är pasanga och det där är tantriskt? Det skulle vara att de vore uttryckbara. De är uttryckbara från ett filosofiskt perspektiv och det finns så många av dem.

Svar: Lidande kommer från förvirring och när du har skingrat förvirringen finns det inte längre någon orsak som ger upphov till lidande. När det inte finns någon orsak till lidande så finns det inget skäl för att lida. Medkänsla är uttryck av Buddhas natur och visdom är också uttryck av Buddhas natur. Du kan expandera från detta till det gränslösa, till det maximala. Det är därför vi behöver utöva för att expandera denna kvalitet.

Fråga: Ibland kan jag bli mycket arg och jag kan vara arg för ett par dagar. Vad är bästa sättet att göra sig fri från det?

Svar: Först och främst måste vi släppa våra klängande. Du är arg på grund av din förvirrelse och det finns hinder som stoppar dig från att uppnå någonting. Så släpp klängandet till det och utveckla medkänsla till individen ifråga. T ex kan du föreställa dig att den individen också lider av förvirrelse, okunnighet osv. Äkta medkänsla kommer att uppstå. Den

uppstår till följd av visdomstänkande. Såsom mitt sätt att tänka är viktigt för mig så är det också för honom eller henne, så var ligger skillnaden? Sålunda bör vi släppa klängandet till oss själv och till saker som vi är fästa vid. Detta är ett sätt att tänka. Ett annat sätt är att iaktta ilskan. Jag är arg men kommer denna ilska att skänka mig lycka eller lidande? Den skänker mig lidande så varför ska jag själv skapa mig elände? Så titta på ilskans natur och se att den inte har något värde utan bara förvärrar situationen. Därför ska vi försöka undvika att ge upphov till ilska. Det finns olika utövningar som vi kan använda.

Att framodla medkänsla och visdom tar tid eftersom vi är våra gamla vanor så trogna. Att veta att all natur är ömsesidigt beroende är visdom och vi bör veta det. När vi ser tingen som konkreta och solida är det tecken på okunnighet, t.ex. att jaget är något konkret och solitt. När vi tänker på sådant sätt kallas det för okunnighet. Vid närmare eftertanke och undersökning finner vi att jaget är också ömsesidigt beroende och sammankopplat till familj och samhälle. Så se denna verklighet och öppna vårt sinne och detta är visdom.

Ilska kommer från sinnet men det tränger också in i vår kropp som vågor på havet. För att övervinna ilska kan du kanske få stöd från andra men huvudsakligen måste du göra det på egen hand. Verkligen jobba med det. Man blir arg på grund av det ena eller det andra men du ska veta att det bara är tillfälligt. När du är på gott humör finns det ingen förutsättning för ilska att uppstå. Men om du är på dåligt humör när någonting händer så dyker ilskan lätt upp.

Att acceptera eller inte acceptera är annorlunda än ilska. För att acceptera eller inte måste vi se på vad som är rätt eller fel. Om det är fel ska vi inte acceptera men det finns ingen anledning att bli arg eftersom det inte gagnar någon. Om det är rätt kan du acceptera. Denna bedömning kommer ifrån din visdom.